Maud Lindström
Mauds dagbok

2010-01-21
Vi var nog många som tyckte att det var lite gött när Annika Norlin röt ifrån på Grammisgalan 2007 efter att ha gjort knock-out på en enad journalistkår och spelat sig in i hela svenska folkets hjärtan, men ändå inte slapp ifrån epitetet "Bästa kvinnliga artist". Antagligen var det Norlins kritik mot detta i tacktalet som ledde till att Bästa Artist på P3 Guldgalan helt enkelt fick avkönas 2009; vi är ju ändå alla människor. Problemet är bara att så fort vi inte pratar om kön så försvinner kvinnorna, eftersom det är männen som är lika med människor, och det var just det som hände på guldgalan i tisdags. 29 nominerade män, 6 kvinnor. En kvinna vann. Årets bästa artist blev Lars Winnerbäck. Gunilla Brodrej, som twittrade live från galan och kommenterade pojkkalaset i en ganska rolig debattartikel i Expressen, var en av deltagarna i SVT:s Debatt ikväll. Trots det infekterade temat blev debatten var ganska fadd. Humanister mot kvoteringsextremister. Förenklingar av problemet mot förenklade lösningar på desamma. "Det är hysteriskt att bry sig om vilket kön artister har!" mot "enbart kvinnliga artister på nästa års gala!" Mest anmärkningsvärt var P3-chefens ursäkt för mansdominansen, som verkar ha skett på alla nivåer utom bakom scenen, med motiveringen "det är klart att det inte ser bra ut", "vi kommer naturligtvis att följa upp det här" och "vi tar stort ansvar för jämställdheten; en majoritet av artisterna på våra spellistor är kvinnor". Hur kunde de i så fall misslyckas så fatalt med kvinnorepresentationen på galan? Och varför avspeglar sig inte musiken P3 spelar i P3-guldgalan? Varför har man alls en gala om man inte tänker premiera det som spelas mest? Eller tvärtom, varför inte spela mest av det man tycker är bäst?
Dansbandsartisten Melissa Williams påpekade att vi måste jobba med våra flickor, uppmuntra dem, peppa dem att ta för sig och skicka dem till Popkollo. Men den lösningen räcker inte; det gör vi redan ochäven om det finns mycket kvar att göra har det har fått fantastiska resultat. Idag finns det fler grymma brudar än någonsin i musikbranchen, som peppats av andra kvinnliga musiker, varandra och Popkollo, och ju fler som spelar desto fler blir förebilderna för andra tjejer, vilket gör att ännu fler börjar spela. Detta ska vi naturligtivs fortsätta med. Men vi måste också
sätta fingret på det verkliga problemet i den ojämställda musikbranchen: att människan, liksom rockstjärnan och den bästa artisten till syvende och sist alltid är lika med en man.

2009-07-01
"Det var det bästa förbud de någonsin har infört! Nu blir det gatufestival hela sommaren!" jublar min vän Mauritz när jag träffar honom vid Kungsportsplatsen, diggandes ett jazzband som ser ut att komma från Musikhögskolan. Han syftar på förbudet mot att spela gatumusik mellan kl 11-15 (i Nordstan 11-17) i Göteborg, som får laga kraft idag. Och visst har han rätt. Förbudet fick snarare motsatt effekt. I varenda gathörn stod musiker och lirade loss, och sällan har man kunnat uppleva så fantastisk och varierad musik som idag! Protesterna kommer att fortsätta hela sommaren, så gå ut och njut! Låt inte företagarna och kapitalisterna sätta agendan för vad och vem som ska höras och synas i det offentliga rummet!

2009-04-30
"Du kommer att bli stenad!"svarar vännen på mitt förslag att bära plakatet "Stjäl inte min musik!" i morgondagens syndikalistiska första majtåg. Men jag känner fan att det är dags att ifrågasätta den autonoma vänsterns ihjälkramande av Pirate Bay. Sedan när blev det socialistiskt och solidariskt att stötta ett gäng ex-nynazister som snor frukten av andras arbete och finansierar sin verksamhet genom att göra reklam för porr på sin sajt? Nä, support your local artist, solidarisera dig med Sveriges (och världens) musiker och köp en fysisk platta eller krama en kulturarbetare på första maj! De sliter, och förtjänar ordentlig ersättning för sitt arbete!

2009-03-03
Kom hem från skolturné med Petter i Kalmar län i fredags, och det var på många sätt en fantastisk vecka. Finast av allt är dock alla mail och gästboksinlägg jag fått från elever, som bevisar att det behöver pratas mer om sex och kärlek i skolorna. Och inte bara om vad som händer med kroppen, utan allt det där andra. Det läskiga och roliga. Det svåra. Det sitter så många därute som inte har någon att fråga, ingen att prata med. Och jag inser att jag måste tänka mer, mycket mer, läsa och tänka. Börjar redan ikväll med en föreläsning om Bögens historia. Sen får vi se.

2008-11-24
Återigen har en debatt om kvinnlig representation när det gäller kultur blossat upp, föranledd av en krönika av Johan Croneman i DN i förra veckan. Ämnet var SVT:s temakväll om stand up comedy, som Croneman konstaterat innehöll 240 minuter stand up uteslutande av män. "Svt2 hade satsat på en helkväll med stand up, från åtta på kvällen till efter midnatt. Det var en prestation att inte få med en enda kvinna. Inte en enda! (-) Allvarligt talat, vad är detta, är vi tillbaka på 50-talet? Vore jag kvinna på Svt skulle jag vara rasande när jag kom till jobbet i dag" skriver han. På debattsiten newsmill.se replikerar Nour El-Refai, och undrar varför är det alltid är kvinnors ansvar att vara arga på ojämställdhet. Dessutom är det tröttsamt att det bara är representationen som ifrågasätts; aldrig könens olika förutsättningar. "Problemet med humor-sverige idag är inte bara att det rent procentuellt är färre kvinnor som uppträder, syns och hörs, utan även det faktum att de förblir sekundära även då de fått sin plats, rent fysiskt. (-) Jag kan ställa mig på en scen och skämta om grönsaker, det kommer ändå att vara grönsaker ur ett kvinnligt perspektiv. Om man ska prata dagisspråk: när en man talar så representerar han folket, när en kvinna talar representerar hon kvinnan. Det en man säger är allmän kännedom, det en kvinna säger är en kvinnlig åsikt, en egen påhittad version av sanningen."
Där slår Nour verkligen huvudet på spiken. Precis samma diskussion uppstod under en kurs jag går arrangerad av Musikalliansen, Frilansarens Värld, där det glädjande nog ingår ett moment av genusvetenskap. För kön spelar tyvärr roll även när det gäller musikutövning, trots att vi inte vill att det ska vara så. Både när det gäller vem som får lov att vara musiker och vilka synliga och osynliga kriterier som ingår i begreppet, och vilken musik eller musiker som anses vara bra. Män lär sig att identifiera sig med män, helt enkelt, och det styr både smak och tycke. Så vems är ansvaret för förändring? Nour avslutar: "Varför är inte du och dina manliga kollegor förbannade? Om jag var man och tv- och filmkritiker, då skulle jag försöka använda min makt till att förändra den struktur som råder genom att synliggöra vilka som bär ansvaret och framförallt TA MITT ANSVAR. Det räcker inte med att ni pekar på hundbajset och säger "där är en hög med bajs", det räcker inte med ett konstaterande som är gammalt som gatan, ni måste börja plocka upp skiten efter er!" Så jävla bra!

2008-11-20
Jag har haft några otroligt roliga veckor på turné med Musik i Väst och Estrad Norr! Responsen på skolföreställningarna har varit fantastisk, och jag känner mig verkligen peppad på att spela mer på skolor! Mycket jobb och ful årstid gör att man blir trött, men jag har i alla fall lyckats skriva ihop en debattartikel för -håll i er nu! Vecko-Revyn, och även varit gästbloggare för världens coolaste nätfanzine www.superklubben.com. Där kan du läsa om mina funderingar kring vad man inte längre gör, saker man vill göra men inte längre kan, saker man vill göra nu som man inte ville förut, och saker man förväntas göra oavsett om man vill eller inte när man fyllt 30. Vilket jag iofs inte har gjort. Men ändå. Ska också göra en spelning i Göteborg med Petter, vilket ska bli himla kul! "Var gärna hänsynslös!" mailade samordnaren för det glittande julspektakel som ska ta plats på Göteborgs konsthall 13/12, och ett sånt erbjudande kan man ju inte tack nej till! Och så släpper ju mitt skivbolag Troglodyt ännu en platta med Fredda Johansson, och jag som fått förmånen att tjuvlyssna, tycker att det låter riktigt bra! Kolla in på www.troglodyt.se!

2008-10-24 Maud och Petter på turné med Musik i Väst
Maud vid MiV-kontoretTestar Petters elgitarrVi turistade lite, särskilt i SkaraTurnébussen

2008-10-03
Allra först vill jag bara en eloge till de intelligenta människorna i RFSU som för ett par dagar sedan i SvD presenterade lösningen på problematiken med diskrimineringen av homosexuella som vill gifta sig i kyrkan: Ta ifrån kyrkan och andra religiösa samfund rätten att viga folk! Återför myndighetsutövandet till staten! Sen kan folk få ha vilka ceremonier de vill. Naturligtvis det enda rimliga i ett modernt, sekulariserat och jämlikt demokratiskt samhälle!

Annars har jag precis kommit hem från första riktiga repet med Petter som ska spela kontrabas med mig på Musik i Väst-turnén, och herregud var kul det var! Låtarna får sig ett sånt lyft, och allt blir bara roligt igen! Vi käkade lunch på Hängmattan (jag och Musikens Hus har verkligen fått en nytändning i vårt förhållande!) och snackade lite om att bli äldre, något jag ägnat en hel del tid åt att fundera kring de senaste veckorna.

Petter berättade om att han hade blivit medbjuden på Scenskolans invigningsfest, och insett hur ung man oftast är när man börjar ettan på Scenskolan. Eller kanske snarare hur mycket äldre man själv är än de som börjar ettan på Scenskolan. Man går liksom runt och känner sig som 18, ända tills man träffar någon som verkligen ÄR 18, vilket kan vara lite påfrestande för nerverna.
Även om jag själv förvånande ofta faktiskt får visa leg när jag köper cigg, och därmed vissa goda dagar tydligen kan antas vara under 18 (antagligen för att jag använder såna ungdomliga uttryck som "leg" och "cigg", eller möjligen för att jag köper likadana kläder som sambons 15-åriga son), kan man liksom inte komma ifrån att folk skulle reagera om jag skulle börja ettan på Scenskolan. Sannolikheten för att bli skateboardproffs/Idolvinnare/biomedicinsk analytiker har liksom minskat ganska drastiskt, utan att man riktigt märkt det. Man är tröttare. Man är lite bittrare och ganska mycket mer cynisk, och blir inte lika lätt överraskad, för man vet liksom hur det ska bli och vad folk kommer att säga. Men det finns bra saker också, som att man blir gladare för de små tingen i livet, som tex att solen skiner, och man har till och med börjat vända upp ansiktet mot den och säga "mmmm". Och åtminstone jag har det lite bättre ekonomiskt än förr, vilket blev tydligt till exempel när vi spelade på Hultsfred förra året, och jag hade råd att både äta och dricka på festivalområdet, och inte behövde trycka ravioli och tetravin på campingen.
En sak som jag också har funderat en hel del kring är den annorlunda terminologi som man börjar använda när man kommer upp i 30-årsåldern. Man gör tex inte slut längre; man separerar. Man blir inte på smällen eller med barn heller, utan gravid. Och man kan inte åka till Ikea på ett sånt där skönt ironiskt sätt heller, eller plocka svamp, eller gå till kallbadhuset, eller fan i mig ens veckohandla, för man ser precis lika medelålders och unken ut som alla andra som är där. Min kompis Åsa konstaterade häromdagen att man helt enkelt inte har några förebilder för hur man blir vuxen. Man har bara pådyvlade förväntningar om hur det SKA vara, att man SKA tycka att nu ska det bli skönt med lite helg, mysigt med filmkväll och gott med parmesanost. (Rotar man lite i det hela kan man dessutom tvingas göra den skrämmande upptäckten att fler än vad man någonsin kunnat föreställa sig av de där förväntningarna kommer från hur ens egna föräldrar hade det när man själv växte upp.)
Så hur gör man då om man närmar sig 30 och karriären inte går sådär spikrakt uppåt? Om man inte vill bli sambo och gift? Om det inte blir några barn? Vad blir då det förväntade nästa steget i utvecklingen? Och hur fan gör man när man inte har en aning om vad man vill?

2008-09-16
Det var sensommar 2003 och jag satt i en minibuss påväg till Nässjö och botade förkylning med whisky, som man gjorde på den tiden, och särskilt ifall ressällskapet bestod av några av den göteborska undergroundvisans härförare. I detta fall var det Alexandersson & Paulsson med Jaemmerdahls visorkester och Dristig och Drabanterna, och säkert nån mer som jag har glömt, och vi var påväg till en visfestival som senare skulle gå i konkurs eftersom kassören stack utomlands med sponsorpengarna. Så kan det gå. Hursomhelst; ett par månader tidigare hade jag spöat skiten ur de flesta av dem i Trubadur Slam; något som Mattias Dristig inte kunde låta bli att föra på tal, och som han uppenbarligen var ganska missnöjd med.
"Äh, du vann ju bara för att du är tjej!"
Det blev dödstyst i bussen. Alla höll andan, och undrade vad som skulle hända. Skulle hon slå honom eller nöja sig med en dräpande kommentar? Skulle de få bevittna en sån där berömd feministisk explosion? Skulle det rentav bli upptakten till ett reellt könskrig?! Mattias hörde naturligtvis hur illa det hade låtit och försökte bortförklara sig, men snodde in sig i långa resonemang och det blev bara värre. Ända tills jag inte längre kunde hålla mig för skratt.
Sedan dess har vi haft en god kollegial relation, och jag är glad och stolt över att få gästa Mattias i duetten "Hommage till Syster Dyster" från hans kommande EP "Kinesisk demokrati", som nu finns att för avnjutande på Mattias Dristigs MySpace .

2008-08-25
Vi som varit med hela resanSista måltidenEfter gig i skräpigt Malmö
Så var det över, det här spektaklet som pågått hela sommaren, tagit all min tid, bjudit på så mycket skratt och ångest och gett mig så fantastiskt mycket erfarenhet. Jag har varit så trött sista veckorna att jag, som vanligt, liksom inte kommit mig för att uppskatta allt medan det fortfarande pågick, och jag trodde att jag därför skulle bli en riktig bitch när jag kom hem. Men idag lyser solen över vackra Göteborg, jag ska snart gå en sväng på stan med systern jag försummat i ett halvår och det känns liksom rätt färdigt. Nu väntar lite semester, innan jag ska låsa in mig och skriva, och förbereda för höstens skolturnéer. Känns bra ändå.

2008-08-14
18.000 i publiken i StockholmMalmöfansCissi posear vid ringmuren i Visby
Har varit hemma ett par dagar, men nu sitter jag på tåget igen påväg mot Västerås, Strömsholm och gig på turnén ikväll, och även om jag är trött inser jag vilken abstinens det kommer att bli i höst när detta är över. Av årets dryga sju månader har jag varit borta fem typ. Men det är skönt att komma hem också. Igår var jag tex på bio med dem jag bryr mig om och såg The Dark Knight, och jag har drömt om Jokern och biljakter hela natten. Och så kan man diskutera morgonTV igen. Imorse var det en spännande vetenskaplig nyhet: (hetero)kvinnor som äter p-piller väljer fel män att skaffa barn med. Tydligen nedsätter p-pillrena förmågan att uppfatta lämpliga barnalstringskandidaters feromonlukt, och följden blir att kvinnor faller för män som de egentligen inte är genetiskt lämpade att skaffa barn ihop med. Och jag som trodde att man käkade p-piller för att man INTE ville ha barn...

2008-08-02
Å Pride!!! Vilken fantastiskt underbar kväll det blev igår, och vilken fantastisk underbar publik! Det har varit två superdagar på Riksteaterns kulturscen, och jag tror att vi var många som uppskattade det varierade programmet och att det numera finns kultur i Pridepark. Annars har den senaste dryga veckan mest gått åt till att försöka kurera en elak förkylning som bara förstör alla bad-och solplaner. Mest har jag legat på olika hotellrum i Sverige, snorat, tyckt synd om mig själv och antagligen smittat ner större delen av SJ:s personal. Men det vände nog igår. Man kan inte bli annat än frisk av kärleken på Pride! Ses snart i paraden!

2008-07-23
Vi är i Visby och jag har varit uppe sen fem eftersom båten gick så satans tidigt. Det börjar kännas i kropp och själ nu när klockan närmar sig halv tolv. Vi sa hejdå till Maia Hirasawa och hennes fina band i måndags, och nu är det Marcus Krunegård med band som ska hälsas välkommna i bussen , som numera går under namnet Crazy Bus, med kalas ikväll. Idag var första dagen på turnén som det har varit sol hela dagen, dessutom, och även om det inte är så kul vare sig för oss eller publiken när det regnar blir man så otroligt trött av värmen. Jag, Cissi och Claes och Gustav i Miss Li hängde i och för sig på stekarbeachen ett tag och hade det gött. Men att spela i värmen är jobbigt.
Idag blev jag också till min stora glädje intervjuad i P1:s Kulturnytt! I love P1! Det var med anledning av Pride, och ämnet var hur queera artister ställer sig till att ha blivit en del av etablissemanget; hur det känns att det sätts upp queerteater på Stadsteatrarna, visas dragqueens på TV osv. Journalisten undrade om det från att ha varit vi mot dem blivit ett slags vi mot vi? Som vanligt är jag mest intresserad av maktanalysen. Visst är det bra att queer kultur "kvoteras in" i den etablerade kulturen, men frågan är vilka berättelser som väljs. Påfallande ofta är det sorgliga komma-ut-historier som visas tex i film, medan alla queers vet att man inte bara kommer ut en gång, utan måste ta ställning till om man vill berätta i varje nytt sammanhang och för varje ny människa man träffar. Och visst är skildringen av bögar ofta stereotypt handviftande feminina unga snygga killar? Jag vet bögar som har jättesvårt att träffa killar för att de inte ser ut och beter sig som förväntningarna på en bög ser ut. Och visst kan det vara spännande när en man klär sig i kvinnokläder, som i en föreställning min mamma berättade att hon blivit helt tagen av, eftersom mannen spelade kvinna så bra att man köpte det. Alltså är kvinnorollen en roll även när kvinnor spelar den, och något socialt inlärt som kan vara oberoende av så kallat biologiskt kön. Men det kan också vara fullständigt ointressant, som när en man klädd i så superkvinnliga attribut att knappt kvinnor använder det, mimar till en schlagerdänga. Stereotyperna kring HBT-människor haglar, trots att vi är lika lite en homogen grupp som heteron, och jag tror att det är de berättelserna heterovärlden vill ha. Annars blir det för krångligt. Hur ska man veta vem som är vem och vad som är vad om alla ser ut som bögar oavsett vilka de tänder på?

"Så allmänt beskrivs mannen att kvinnan tycks vara den enda som har ett kön" skrev Simone deBeauvoir i Det andra könet. Byt ut mannen till ett hetero, kvinnan till valfritt HBT-alternativ och kön till sexualitet så har du den heterosexuella normen. För som vanlig handlar det om makt och brist på identifikation. Så länge hetero och homo ses som motsatser där hetero är norm, kön är ihopkopplat med begär och beteende, och sexualitet ses som biologiskt bestämd kommer HBT-kulturen aldrig att inlemmas på riktigt i kulturetablissemanget. Precis som när det gäller kvinnors eller invandrares berättelser blir HBT-människornas berättelser inkvoterade av rättviseskäl eller som komplement till De Riktiga berättelserna om Den Riktiga verkligheten.

Intentionen med Prideparader, temavecka i Kanal 5 och fest och glamour i all ära: jag ser fram emot dagen då Tantolunden fylls av heteron som vågar visa upp sin sexuella läggning, TV-tablåerna av såna där intressanta och avvikande heteroprogram och att få klä ut mig till en ett sånt där galet och frigjort hetero. Jag nöjer mig inte med att heteron konsumerar HBT-kultur. Jag vill att de ska kunna identifiera sig med den.


2008-07-15
Nu har vi gjort de tre första spelningarna på turnén, och det har varit helt sjukt; det är det enda ordet jag kommer på att använda. Efter ett genrep på ett sagolikt vackert Sofiero i Helsingborg inför fyra personer, varav en var Lars själv, körde vi premiärkvällen för en publik på omkring 6000! Enda missödet var väl att Cissi tappade sin mobil i en bajamajja... Sen var det fest på Tivoli, spelning med Kleerup och Titiyo och ganska trötta artister i nightridern till Göteborg. Där gjorde vi en rolig intervju i lokalradion och bodde i Gothiaskrapan, där det blev morgonrocksefterfest i Gustavs i Miss Lis band rum. Tyvärr missade vi att det fanns fancy frukost uppe på Heaven 23. I Gamleby visade det sig att min gitarr tål arvikaregn bättre än småländsk värme och sol, men spelningen gick ändå fint. Nu har jag tagit igen mig i ett par dagar, lagt lite sång på göteborgsvisartisten Mattias Dristigs kommande skiva, och imorgon kör vi igen i Varberg. Kul kul kul!

Utsikten från mit hotellrum på 19:e våningen i GothiaskrapanSkivbolagschefen bredvid Rickys bild av hur kvinnor ser utMaud och Cissi på genrep, Sofiero
Stora scenen
2008-07-06

En och en halv timme innan gig anlände vi till ett tryckande hett Arvika. Cissi kollade in Tingsek och jag, som den näst intill blasé erfarne festivalbesökare jag är, guidade runt festivaldebutanten Nour på området. Soundchecket funkade fint, men precis när vi skulle gå upp på scen brakade regnet och åskan loss och allt blev fördröjt, men slutligen gick det ändå att genomföra föreställningen. Tack alla ni som satt i regnet och väntade!
CissiEmil Jensen och Kalle HaglundNours första festival
Jag och johan Toorell från Bold FacesInställt pga regn

2008-06-29
Oj oj, så sällan som jag hinner skriva här nu för tiden är det nästan dags att byta namn till månadsbok... Det var så otroligt stressigt veckorna innan jag flyttade till Stockholm, med två skolföreställningar under HBT-festivalen, fotosession för Musik i Väst-turnén på Andra Långgatan (ett gäng med småtjejer som gick förbi frågade min producent om jag var modell, ha ha!), ett kort besök för en skolspelning i släktens hemtrakter Sunne där jag inte varit på flera år, krönikadeadline och ett och annat besök på nya favoritstället Lássasino, och plötsligt har man varit i Stockholm i tre veckor utan att man vet hur det gick till. Det har varit mycket jobb. Jag och Cissi & Nour har repat inför Almost like boys på Lars Winnerbäcks sommarturné, och lyckats pressa ner första akten till de 30 minuter den får lov att vara i den här jätteproduktionen, och nu är det mest finlir som återstår innan vi har smyg-nypremiär på Arvikafestivalen på lördag. Annars är ligger jag i punk- och matlagningsträning hos Gertrud som jag bor inneboende hos, så när jag flyttar härifrån i nästa vecka kan jag förhoppningsvis både säga ifrån när jag blir illa behandlad och laga kyckling med lime i stjärten! Jag har också hunnit träffa massa kompisar som jag inte sett på länge, skriva lite på en ny låt om dejting, jobba lite på den omfattande uppdatering av hemsidan som snart kommer att lanseras, besöka Skansen och åka Djurgårdsfärjan och bada bastu och hoppa i älven på Skogsnäs. Ska försöka uppdater lite oftare från turnén.

Peter Lloyd fotarPeter Lloyd i aktionInte varje dag ens namn står på spårvagnen
Värmland är vackertPresskonferens inför Pride på SkansenVem är kvinnligast?

2008-05-15
Under 1880-talet pågick en rasande debatt om kön, sexualitet, jämlikhet och äktenskap i Norden, som kom att kallas sedlighetsdebatten, och som jag precis börjat sätta mig in i. Kvinnors rätt att ärva, arbeta och rösta debatterades livligt under den här tiden, men just sedlighetsdebatten handlade i hög grad om kvinnors sexuella likställdhet med mannen, och äktenskapet som institution, men även kärleken, ifrågasattes.
Flera av de verk som idag räknas till litteraturhistoriens klassiker, som Giftas av Strindberg och Ett dockhem av Ibsen skrevs under den här tiden, och var eller blev inlägg i sedlighetsdebatten. Många av frågorna är förvånande aktuella, och debattklimatet var helt vilt. Strindberg fick till exempel gå i exil efter stormen kring Giftas, (som består av typ 30 noveller om olika kärleksrelationer som alla går åt helvette på grund av normerna kring manligt och kvinnligt och orimliga förväntningar på kärleken och äktenskapet). Mer bortglömda är alla de kvinnliga författare som var lika stora som Strindberg under sin samtid, som Victoria Benedictson, Alfhild Agrell och Ann-Charlotte Leffler. På senare år verkar intresset för dem dock ha ökat, och nu kan man köpa en hel del av deras verk på Pocketshop. Riksteatern har dessutom lyft upp pjäser av Agrell och Leffler, och jag och Frida ska gå och kolla på måndag på Stadsteatern. Så mycket coolare och roligare än att läsa Bitterfittan!

2008-05-05
Nästan alla musiker, och speciellt tjejer, vet hur jobbigt det är att gå in i musikaffärer. Man blir hånad, garvad åt, erbjuden "tjejrabatt", behandlad som ett barn och pålurad massa skit eller alldeles för dyra grejer av snobbiga musikkillar som kan allt om teknik, men ingenting om service. I veckan var jag inne och skulle bara få gitarren kollad så att den är okej inför sommarens turné; det har varit lite strul med batterilådan och nån sträng som har skorrat, och så har den ju varit utsatt för ganska stora påferestningar under vårens turné, och själv kan jag ingenting om vad man behöver göra. På MUG fick jag god lust att skrika att jag inte är dum i huvudet, utan faktiskt jobbar med det här FAST jag är tjej när de föreslog att jag skulle byta strängar innan turnén. Men inte på 4 Sound/Andreassons musik vid Grönsakstorget här i Göteborg. Jag älskar Andreassons! Det var där jag fick rådet "Jag skulle nog köpa en dyrare och bättre om jag skulle spela in, men den duger bra till turné" när jag skulle köpa en stålsträngad till bandspelningarna. Det var där de bytte de ut hela mickgrejset för knappt några pengar alls på bara en dag när jag hade slagit den i scengolvet så att plastbitarna yrde på Krokstrand förra sommaren. Och den här gången gick en jättetrevlig kille med lång lugg igenom batterilådan, stallet och stämskruvarna och allt det andra utan att ta betalt. Det enda jag behövde köpa var lite otippat en luftfuktare för hundra spänn, och då kunde man lika gärna använda en trasa man hittade hemma, sa han. Men då kände jag att nehej då; här ska inte användas nån sleten gammal trasa; här ska det stöttas jämställda musikaffärer och glädjas trevliga gitarrkillar, så jag köpte luftfuktaren av pur glädje och entusiasm, och nu jag älskar den med!

Nu blir det semester ett tag och lite skrivande, så ses vi på Kåken den tjugonde maj!

2008-04-23
Fick ett fantastiskt personligt adresserat brev med posten idag: "Kanonerbjudande från nya Hennes! Nu är tidningen Hennes ännu bättre - fullmatad med det vi kvinnor älskar mest - relationer, mode och skönhet." Detta fick mig att fundera lite. För det första på vad tidningen var fullmatad med tidigare (sport? politik?). För det andra på vilket kön jag egentligen har. Jag ingår ju åtminstone inte i Hennes ganska trista definition av "vi kvinnor". vid en snabb sökning på nätet inser jag att jag tyvärr inte verkar vara snubbe heller. Åtminstone delar jag inte Slitz definition av typiska killintressen: snabba bilar, extremsport, olyckor/krig och snygga halvnakna brudar... Bilden av män i manstidningarna är lika förnedrande för människovärdet som bilden av kvinnor i tjejtidningarna.

Naturligtvis kan man inte beskylla tjej-och killtidningarna för all världens ojämställdhet och orättvisa, hur olämpligt man än må tycka att det är att publicera en intervju med en lycklig eskortflicka i Veckorevyn eller raggningstips som går ut på att dissa bruden för att få henne att vilja ha din bekräftelse i Moore. Däremot är de rätt duktiga på att plocka upp och förstärka stereotypa idéer om hur kvinnor och män "är", och förstärka bilden om (i botten biologiska?) olikheter mellan könen. Ansvariga utgivare försvarar sig oftast med argument om den fria viljan och lagen om tillgång och efterfrågan (man publicerar helt enkelt sånt som killar respektive tjejer vill läsa), vilket jag tycker är både cyniskt och korkat. Klart att de rumsrena killtidningarna påverkar killars bild av tjejer mer än porr, eftersom ambitionen är att skildra verkligheten! Klart att tjejtidningarnas relations-, mode- och skönhetstips får politiska konsekvenser genom att unga tjejer självsvälter sig, ställer upp på sex de egentligen inte vill ha och stöttar en sinnessjuk kosmetika-och modeindustri med alla sina sparpengar istället för att göra saker som är på riktigt. Och det är klart att man inte kan ställa sig utanför detta, utan blir påverkad av skiten! Vid 28-års ålder och med 40 p genusvetenskap i bagaget stod jag själv utanför Pressbyrån i Örebro härom veckan med en Cosmopolitan och en provflaska av Paris Hiltons nya parfym i näven utan att fatta hur det gått till. Klart man vill vara normal!

Nä, inbetalningskortet från Hennes åker raka vägen i pappersåtervinningen. Rabatten på 167 kronor är ett alldeles för lågt pris för mitt människovärde.

2008-04-16

Hurra, idag är en lång tids käfthållande över: United Stage har äntligen släppt informationen att Almost like boys med mig, Cissi och Nour ska med på Lars Winnerbäcks sommarturné! Ska bli så sjukt kul! Nu hoppas man bara på fint väder i sommar och att det kommer massa folk, men det lär det ju göra med denna fantastiska lineup: Lasse förstås, Miss Li, Maia Hirasawa, Markus Krunegård, Sofia Karlsson och Emil Jensen! Sjukt kul!

Tyvärr har jag en tråkig nyhet också: efter en lång tids paus med Nåt För Alla har vi beslutat att gå skilda vägar. Det ligger inga bråk eller så bakom, utan helt enkelt tidsbrist och olika prioriteringar. Martin har jobbat hela året med inspelningen av Detektivbyråns fullängdsplatta (som kommer att bli helt fantastisk!) och Lisa och Einar håller på med respektive solokarriärer (kolla in på deras respektive Myspace!) , jobb och skolor. Själv har jag haft fullt upp med Riksteatern, och kommer ju som sagt ha det även en tid framöver, och i höst ska jag göra solospelningar och skolturnéer med bland andra Musik i Väst och Rikskonserter, och sedan har jag tänkt arbeta med nytt material. Det känns jättesorgligt att den här fantastiska tiden är över, men jag är så glad och tacksam att jag fått ha den. Det är dags att gå vidare.

2008-04-15
Födelsedagsmorgonrocken är turkos och mjuk, och når nästan ända ner till föttena, precis som det ska vara. Utanför bygger de fortfarande om spårvagnshållplatsen, och eftersom det är sällan det går att ignorera oväsendet, så vaknar man oftast nån gång innan åtta. På det sättet blir dagen ganska lång, och man själv ganska trött. Det är svårt att skriva. Sedan jag kom hem förra veckan har jag: frostat av frysen, planterat om blommor, varit på Kellys, spelat biljard, läst Lo Kauppi, varit på IKEA, tvättat, fikat, promenerat, köpt Håkans nya, mailat, bokat, betalat CSN och allt annat man får gjort när man smiter. Bara att duscha blir liksom ett litet projekt. Tänker att jag ska duscha efter att jag har tränat. Så har jag tänkt i fyra dagar nu, och nu är jag för skitig för att ens visa mig bland folk. Och om jag går och duschar nu kan jag inte träna idag, för jag vill inte duscha två gånger på samma dag. Så där håller jag på och smiter. Det har blivit en ond cirkel. Försöker inbilla mig själv att jag har ledigt istället för att jobba. Synd bara att man sitter ensam här på sin lediga vecka och surfar på Facebook och kollar horoskopet på spray.se och inte typ åker utomlands eller nåt.

2008-03-20
Björn Ulvaeus röt till min stora förvåning och glädje ifrån ganska ordentligt mot den illegala nedladdningen av musik i gårdagens Aftonbladet. "Thank you for the music, for giving it to me! Är detta den tacksamme fildelarens visa? Handlar den om hans tacksamhet för musiken han just laddat ner och som han anser har blivit honom given? Skänker han kanske här den snälle, osjälviske upphovsmannen en uppskattande tanke när denne kör nattaxi för att få mat på bordet till hustrun och de hungriga barnen?" skriver han i en debattartikel.

Debatten mellan en musikindustri som påstår sig gå på knäna och liberala unga pirater som menar att kulturen ska vara fri är våldsamt infekterad, och, åtminstone i mina kretsar, upplever jag det som politiskt inkorrekt; ja, nästan lite skämmigt ibland, att som upphovsman (eller -kvinna) vilja ha betalt för sin musik. Därför är det glädjande att en så framgångsrik artist som Ulvaeus, som säkert kan undvara en och annan spänn till fattiga kids som inte har råd att betala för Dancing Queen, solidariserar sig med "yngre kollegors" oro att inte kunna försörja sig på sitt låtskrivande och alltså inte kunna jobba med låtskrivande på heltid, och i och med detta sänka kvaliteten på sina verk. De som drabbas av nedladdningen "är människor av kött och blod, som brinner för vad de gör", skriver Ulvaeus; inte "en mäktig och opersonlig upphovsindustri" som piraterna ofta beskriver det. Jag vet precis vad han menar. Jag har själv varit tvungen att jobba heltid inom barnomsorgen, spelat och skött administrationen kvällar och helger och ursäktande tvingats svara "det dröjer nog tyvärr lite" på fansens frågor om när nästa platta kommer. Visst har fullpris-CD-skivorna blivit på tok för dyra, men för mig och det snälla lilla independentbolag jag ligger på, som ändå säljer plattorna för priser en bra bit under gängse norm, som betalar ut schyssta royalties (artistens procent på varje såld skiva) och som jag har otroligt stor hjälp av när det gäller att få ut min musik, är de relativt små summorna vi tjänar hur viktiga som helst. Jag vill gärna fortsätta ha ekonomisk möjlighet att skriva låtar, och skivbolaget ekonomiska möjligheter att ge ut dem. Och att inte vilja betala för musik man vill lyssna på är att underskatta kultur och överskatta pengar.

Det är bara lite tråkigt att Ulvaeus, åtminstone enligt ovanstående citat, verkar tro att det bara är män som skriver och konsumerar musik.

2008-03-12
Producenten CeylanNourSol i bilen påväg till Östersund!Maud i logen på Kafé 44
Den här diskreta bilen åker vi i.

Det hårda turnélivet sliter inte särskilt mycket, men det ska ändå bli väldigt skönt att få åka hem några dagar. Fast vi har det jättebra. Fick frågan av Anna i Linköping vad vi gör när vi inte spelar, och det är verkligen inte mycket. Mest handlar det nog om mat. Jag och Cissi äter helst lunch på husmanskostens McDonalds, alltså Åhléns, och Cissi är expert på att lyckas få gratis efterrätt. Nour kommer alltid sent på kvällen från alla sina tv-jobb och är jättehungrig. Linda är nog den som har mest exklusiv smak, och jag själv är aldrig riktigt nöjd. När jag inte äter, funderar på vad jag ska äta eller är för mätt för att göra något jobbar jag en del med bokning, skriver, tränar eller läser nypocketutgåvorna av Selma Lagerlöf; så fantastiskt bra! Idag är vi dock i Cissis hometown Falun, så jag hoppas grymt mycket på guidning i Falu Koppargruva i eftermiddag!

2008-03-08
Liten åttonde marskrönika

Debatten blossar upp vartenda år veckan innan Internationella kvinnodagen. Fira eller inte fira? Det är väl inte bara en dag om året som kvinnor förtrycks? Varför ska kvinnor ha en egen dag när inte män har någon; är det verkligen jämställt? Barbro Hedvall skriver om detta på ledarsidan i gårdagens DN. Hon har firat Internationella kvinnodagen i 35 år, om än motvilligt, då hon är kritisk mot feminismens offergörande av kvinnor och kvinnlighet. Eftersom Hedvall enligt egen utsago aldrig drabbats av diskriminering i sitt yrke har hon aldrig gillat dagen. ”8 mars är dagen då jag ska känna hur fel det är att vara kvinna. Och det vill jag inte”.

Att det är feminismen som orsakar skillnaden mellan könen och målar ut kvinnor som offer är en vanlig missuppfattning, framför allt bland kvinnor. Det är inte särskilt konstigt. Vem vill vara ett offer i dagens prestationsinriktade samhälle? Vem vill tillhöra en grupp förtryckta losers när man kan vara en självständig individ? Jag har dock aldrig träffat någon feminist som tycker att det är dåligt eller fel att vara kvinna, allra minst den 8 mars. Däremot vill vi feminister använda Internationella kvinnodagen för att synliggöra att kvinnor fortfarande drabbas av diskriminering, våld och förtryck på grund av sitt biologiska kön på ett strukturellt, men också ofta individuellt plan, inte bara i arbetslivet, med lägre löner och sämre arbetsvillkor, utan också i hemmet, på gatorna; överallt. Bara för att Hedvall trivs på sin arbetsplats betyder det inte att inga andra kvinnor låses fast i deltidstjänster inom slitsamma låglöneyrken. Bara för att Hedvall inte blivit våldtagen betyder det inte att våldtäkt inte är ett samhällsproblem både på strukturnivå och för de individer som drabbas just för att de är kvinnor. 

Slutligen vill jag gratulera Barbro Hedvall till att ha undkommit all form av kvinnodiskriminering. Hur man sedan kan ha firat Internationella kvinnodagen i 35 år utan att inse att jämställdhet handlar om så oändligt mycket mer än rättvisa villkor i arbetslivet, och utan att känna empati och solidaritet med kvinnor som utsatts för förtryck även om man själv inte drabbats övergår mitt förstånd.

En syskonskaplig revolutionär och svinrolig åttonde mars tillönskas eder!

2008-02-17
En liten bildkavalkad bara...
Fest i Casa ÄnggårdenMaud åker skoter i Norrland, nyår 2007Charlotte och Linda gör dokumentär om mig
Efter bandmiddagen, Kellys, december 2007Cissi inspekterar affischerna för Almost like Boys januari 2008Ricky och Johanna i Almost Like Boys feb 2008

2008-02-15

Idag flyttar jag hem igen efter nästan fem intensiva och otroligt roliga veckor i Stockholm. I går hade vi sista repet på Almost Lika Boys inför vänner, halva Riksteatern och press, och efter paniken som alltid infinner sig veckan innan premiär, när man fattar att det här liksom är på allvar, kändes det nu äntligen skitbra! Cissi och Nour är verkligen hur fina, grymma och roliga som helst, och föreställningen är verkligen edgy (ibland är det nästan så att till och med jag rodnar!), men det är skönt att det också finns plats för allvar, och vår delade frustration över det som normerna kring kön tvingar oss till; både män och kvinnor. Jag är jätteglad över att få vara en del i det här sammanhanget! Och ännu gladare och lite stolt över att jag lyckades få färdigt en ny låt till föreställningen: en vemodig relationsintrig på tomgång som heter Speedway.

Har trivts väldigt bra i Stockholm. Det enda dåliga har varit den kassa mobiltäckningen i lägenheten i Årsta, vilket har känts lite konstigt när det funkar alldeles utmärkt såväl i Gäresta som i Molkom och Långsele. Jag har också reflekterat över hur mycket hårdare Stockholm har drabbats av alliansens politik i jämförelse med Göteborg, som ju fortfarane är sossestyrt. Lokal media rapporterar varenda dag om utförsäljningar av gallerior och bostäder, och folk i allmänhet är förbannade och oroliga. Kolla in Johan Johanssons blogg på Myspace; den är skitbra.

Ikväll är också världens sista Kra Kra på Underjorden. Jag var faktiskt med och arrangerade det första Kra Kra, som sjukt nog var en tredagarsfestival för visor och spoken word påskhelgen 2005 arrangerad av kulturentusiaster utan pengar och nån vidare erfarenhet, men med ett jädrans engagemang. Rick på Krasna krängde baguetter, Ingmar Gunnard skötte ljudet i de ungefär tolv timmar per dygn festivalen pågick, och över 50 akter delade på 15-minuterspassen på Teater Aktörs scen. Sedan dess har Kra Kra troligen varit den viktigaste scenen för estrad-och vispoesi, särskilt den oetablerade, i Göteborg; alltid med en salig blandning artister av olika bakgrunder, erfarenheter och åldrar; alltid med upprörande, berörande och förförande akter. Långtifrån allt har varit bra. Men alla akter som uppträtt på Kra Kras scen har, åtminstone de gånger jag varit där, alltid velat säga något, och det är fanimej inte vanligt i dagens genomkommersialiserade musikklimat. Massa tack till Mauritz, Bekim och Csabi, och alla andra som jobbat arslet av sig de här åren. Ikväll blir det gravöl på Underjorden!

2007-12-21
Jag är hemskt ledsen att det inte varit större aktivitet på denna sida. Eventuella läsare måste ju tro att jag har ett hemskt torftigt liv, eftersom jag så sällan verkar ha något att berätta. Det har delvis varit lite sant den här hösten. När Charlotte Eliasson ringde mig och frågade om hon fick göra en dokumentärfilm om mig undrade jag om hon var riktigt klok: vem fan vill se en film om en livrädd kulturarbetare med skrivkramp som schavar runt och är sönderstressad utan att göra någonting i skitiga mysbyxor i en skitig lägenhet, liksom? Men så började det lossna, och nu är det turnéer och massa spännande på gång, och jag vill bara passa på att tacka alla er som har varit med ända från början och hört låtarna till leda; spelat demos, sprungit på spelningar, fixat spelningar, skaffat hemmagjorda Fröken Normal-t-shirts och allt annat som gjort att man känt att man vill fortsätta hålla på. Massa massa massa tack!
Slutligen: all I want for christmas is rosa håriga tofflor med dödskallar på. God jul!

2007-11-19
Måste-saker just nu: Cissi och Nour, KulturUngdoms 50/50-projekt, julstjärnor och adventsljusstakar, Lyxbabian, Nina Simone, stövlar
Hanne Juul ikväll på Brewhouse!


2007-10-09
Någonstans någon gång lärde man sig att det är bra att gå upp tidigt på morgonen. Det är dumt om man börjar jobba klockan sju på kvällen och kommer hem halv två på natten som jag numera gör emellanåt, för man måste ju sova någon gång på dygnet. Det är jättesvårt att vänja sig vid att inte tycka att det är dåligt att sova bort halva dagen. Systern har levt "den dåliga dygnsrytmen" ganska länge, och är jätteirriterad på gå upp tidigt-normen i samhället. Att gå upp tidigt har ju faktiskt inget egenvärde i sig. Och så hasar vi runt i mjukisbyxor i varsin lägenhet och ringer varandra medan vi grinar till Oprah och MacGyver och andra bra program som är perfekt att käka frukost till och som bara slackers i vår situation kollar på.

2007-09-30
Idag är jag lite småirriterad på likriktningen på queeraktivismfeminismartisteri. I nya numret av Femkul kan man läsa om femmes, slampig musik som feministisk strategi (porrqueerbandet Dirty Princess) och nya musikartisten Heidi Mortenson. Kanske har jag blivit gammal och puritan, men jag blir inte imponerad, snarare lite ledsen när jag tänker på att det fortfarande anses coolt och provokativt att skriva texter som My cunt is mine I do what I want, som Dirty Princess. Eller att över huvud taget döpa sitt band till Dirty Princess. Snälla; gör nåt som Le Tigre inte gjorde för 10 år sedan! Och som har ett mer komplicerat förhållningssätt till sex än tonårspoesi a la "I could be your boy, I could be your girl, I could be someone who rocks your world". Trött.

2007-09-24


Martin och Einar pussas i backstageLisa backstageMaud och fin tapetMingel på Showcase 07
Fröken Underbar och NFA på Kafé 44Utsikt från pensionatet, Karlstad

Fina tider! Maud och NFA har jobbat i det tysta med showcase och auditions, och hoppas kunna komma ut i skolor framöver och spela och prata. Vi delade också scen med Fröken Underbar på Kafé 44 i Stockholm, och det blev en sjukt rolig kväll! Och så har jag varit i Karlstad och spelat på Kulturnatten. Det var lite nostalgiskt, och väldigt kul. Annars har jag precis blivit körledare, och har suttit hela dagen och jobbat med arrangemang. Och har sett fram emot Dan Berglunds releasefest ikväll så sjukt länge att det nästan känns lite overkligt att det faktiskt ska ske.


2007-09-12

Idag blir det kul, för jag ska snart iväg och träffa den eminente jämställdhetskämpen Jerry Boman för TV4 Göteborg tillsammans med den eminenta Lotta Axelsson på det musikaliska jämställdhetsprojektet 50/50. Hoppas vi ska prata om musikklimatet! Och så åker vi till Stockholm imorgon för att göra ett showcase och giga på 44:an. Annars har jag hör och häpna varit och tränat för första gången på 10 år! Lite kasst för min image, kanske, men jag resonerar så att nu kan jag med gott samvete röka dubbelt så mycket istället!

2007-09-05
Har lyckats släpa mig upp i någon form av tid, och hinner kolla på nyheterna innan de slutar gå. I Nöjesnytt pratar de om Englands nya hippa band New Young Pony Club; ett electronicaband som vill få folk att dansa, dvs enligt mig totalt ointressant. Tills de nämner att de består av tre tjejer och två killar; något som tydligen väckt stort uppseende bland brittiska journalister. Andy Spence förklarar att det beror på att de inte sökte bandmedlemmar på det vanliga sättet (genom att umgås med andra band), utan genom vänners vänner, som kanske aldrig hade spelat i band förut. Tjejerna är med i bandet enbart på grund av sina kvaliteter.
Könskvotering är ett ifrågasatt tillvägagångssätt för att komma tillrätta med ojämställdhet. Och naturligtvis är det ingen som vill känna sig inkvoterad i ett sammanhang; varken man eller kvinna. Problemet är att vi sällan ser att det redan pågår en inkvotering: den där män kvoterar in andra män. Ofta är det inte mer komplicerat än att man arbetar i en mansdominerad branch (som tex musiken faktiskt fortfarande är), eller till vilket kön de flesta och/eller bästa av ens kompisar har. Där råder kanske en viss jargong, som inte nödvändigtvis behöver bestå av att det sitter porrbilder på toaletten eller att man vill kunna klatcha varandra med handdukar ifred, men som man ändå inte vill behöva göra sig av med genom att plocka in en massa tjejer. En malig gemenskap som skulle hotas. "Det är så gött när inte tjejerna är med, för då behöver man inte tänka på att vara PK hela tiden!" som en killkompis till mig sa en gång.

Och, som så ofta när man pratar om feminism och jämställdhet, räcker det faktiskt med att gå till sig själv och titta: vilket kön har de flesta och/eller bästa av mina kompisar? Troligen samma kön som jag själv. Och ens vänner utgör ju en ganska stor del av ens kontaktnät och ens identitet. Lägger man till samhällets normer kring manligt och kvinnligt, och hur människor bestraffas om de bryter mot de idealen blir det inte så lätt att hitta en tjejtrummis eller en kille som ens vill spela musik med tjejer. Vi behöver alltså hitta alternativa sätt att rekrytera.

Emellanåt får jag och Nåt För Alla frågan om vad som gör oss till Sveriges mest jämställda band; ibland av intresserade feminister som undrar hur vi jobbar; ibland av folk som inte tycker att vi är mer jämställda än ABBA. Nåt För Alla vill, genom synliggörande, bryta mot föreställningarna om kvinnligt och manligt och identifiera oss med varandra oavsett kön. Antalet (50/50) är viktigt, men ännu viktigare är positionerna. Idag är det fortfarande ovanligt med brudar som spelar trummor. Det är ovanligt att killar körar, men det ovanligaste av allt tror jag är att killar tillsammans med tjejer spelar låtar som tjejer skrivit om framför allt tjejers erfarenheter.
Nåt För Alla bryr sig om kön. Vi har en ständigt pågående diskussion om kön och makt. Jag glömmer aldrig hur grinig Einar var för att killarna inte skulle hinna sminkas när vi spelade i Nyhetsmorgon. Eller när Lisa skällde ut en ljudtekniker som inte fattade att det var hon som spelade trummor. Eller när Martin refererade till ett annat band som "de var ett sånt där töntigt band med bara killar". Att tjejer kan spela musik verkar ha sjunkit in i de flestas medvetanden såhär 2007. Det är när tjejer och killar gör saker tillsammans som det blir riktigt provokativt. Föreställningen att tjejer och killar ska ägna sig åt olika saker är i ganska hög grad sprängd, men myten att vi är olika lever.


2007-09-04
Sockan jag har stickat!Jag lever ut min faibless för mustaschroyalismVisdomsord på Julia och Thereses väggJenny Almsenius

Vilken höst det verkar kunna bli! Har inlett säsongen med sockstickning, mustaschkalas och en fin spelning på Café Kom med Jenny Almseius. Nu väntar Dan Berglunds release (24/9 Pustervik!), gig med Christina Kjellsson & Stoltmargit (Musikens Hus 17/10), Loke släpper platta, Cobra Charlies release, Pretty Subfrau, roliga feministboksläpp som Lo Kauppis och "Tigrar och myggor" och massa annat kul. Maud Lindström & Nåt För Alla inleder säsongen med olika auditions, samt gig på 44:an tillsammans med superbraiga Fröken Underbar! Kolla in dem!

Hemma pratar vi om gångertabellen, stress (har det varit med på listan förr tro?), typsnitt och jakt, letar efter dammsugarmunstycket och garvar åt My name is Earl.

2007-08-15
Tack tack tack för i går fina kulturkalasbesökare! Det blev ett sent och kul kalas för min del, som började på hotellbaren bredvid 7:ans med Martin Nurmi som underhållare på uteserveringen, via Dancing Dingo (eller var det Diamond Dogs? Lika värdelöst varje gång man hamnar på Avenyn, men dock trevligt sällskap) till en nattapromenad genom Haga med Lucas Stark och en utskällning av en överförfriskad man som menade att Lucas bara svängde sig med fina ord som tex fatalist utan att veta vad det betyder.
Till helgen är det årets visfest i Köping som jag tycker att alla ska åka på. Själv stannar jag tyvärr hemma och skriver.

2007-07-29
Tack underbara ni som gjorde vår spelning på Krokstrandfestivalen till ett sånt nöje! Ledsen att jag helt hade felberäknat antalet plattor; ni som inte fick några kan köpa antingen i butik, via typ Ginza och CDOn, här på hemsidan eller på mina livespelningar! Nu drar jag på semester till Norrland!

2007-07-23

Måns i Damn! lånar min gitarrMaud och Johan T på campingen i ArvikaAllmänmänskligt! med Olivia Bergdahl
Frasse HaraldssenFröken Normal och Fröken Underbar

Det har varit massa kul spelande sista tiden! Arvikafestivalen var grym; särskilt kul att hänga med Svenska Mästaren i Poetry Slam Olivia Bergdahl! Tyvärr blev det bara en kort visit, eftersom jag skulle vidare till Stockholm. Där bjöd Frasse Haraldssen på galej. På Lilith Eve-kvällen i Kungsan fick jag äntligen träffa min favorit Sandra i Fröken Underbar. Fint med lite bilder här i dagboken va?

2007-06-30
Måste bara berätta hur bra jag tycker att Christina Kjellsson är! Hur bra som helst, nämligen! Hennes gig på Visfesten i förrgår var fantastisk! Och kolla också upp 2007 års svenska mästare i Trubadur Slam Åsa Bällsten, tex på Myspace! Nu!

2007-06-26
EfterEntreGig
munspel
Tack Hultsfred! Ni var fantastiska! En gigantisk eloge till Norrköpingscrewet som både sjöng allsång, gav mig komplimanger och utförde en imponerande koreografi till Svinprinsen! Snart ses vi igen på Alternativfestivalen! (Pga personliga anledningar tvingas jag lämna bandet hemma, men det ska nog bli kul ändå!)

Frågan om kultur ska kosta pengar eller inte har diskuterats intensivt omkring mig de senaste veckorna, både på internet och i verkligheten. Visst är kulturen i en mening fri, eftersom vem som helst som vill och kan kan skriva till exempel en låt. Samtidigt vet jag att bristen på inkomst från spelandet, tvånget att försörja sig genom att ha ett annat jobb vid sidan av musiken och krånglet med att vara utelämnad till att stämpla kan knäcka den mest kreativa musiker. För att fritt citera min skivbolagschef (som inte heller tjänar allt för fett på sin kulturgärning): Att ladda ner musik man vill lyssna på men inte är beredd att betala för är inte bara att nedvärdera konst; det är också att uppvärdera pengar. Läs gärna mina åsikter om detta i min senaste krönika i Göteborgs fria och fundera.


2007-06-09
Oj vad snabbt tiden går! Ledsen att det inte blivit fler inlägg här under våren, men jag har varit överbelamrad av jobb. Senaste veckorna har jag varit helt spelledig och faktiskt haft lite kul för första gången på länge. Var och såg Marit Bergman på Liseberg igår, tex. Vi kände oss för gamla och för olivsbejakande för att gå längst fram och hoppa, utan satt tillsynes lite halvengagerade och lutade oss mot en vägg och klappade. Men när Marit avslutade konserten med att tillägna "I will always be your soldier" till alla Popkollotjejer rös vi. Det var skitbra! Kollade på Danmark-Sverige på Kings Head förra helgen också, och bortsett från den märkliga avslutningen var det grymt trevligt. Utom för Helene som blev inlåst på toaletten precis när allt spännande hände. Sen var vi på Gay Straight 2 Hell, och förfasade oss över en film som gick om och om igen på storbildsTV därinne. Det var väl menat som ett provokativt konstprojekt antar jag, men vem vill titta på rosamålade, dansande, nakna, onanerande killar när man firar att Göteborg fått äntligen fått en HBT-festival? Inte jag och mitt flatcrew iallafall!

Snart är det Hultsfred, och då ses vi, hoppas jag!

2007-05-14
Har haft konstig feber de senaste dagarna, och ligger hemma och är sjuk och har just läst ut Volvo Lastvagnar av Erlend Loe. Den var inte lika bra som Naiv. Super., men man får ändå sin beskärda del av funderingar kring vad som är viktigt och vad man lägger sin tid på och sånt där. Har varit i flera intressanta sammanhang den senaste tiden; Feministiskt Forum, Skogsnäs, Alternativa Politikerveckanstödfest, Amnestygala, och RFSU-kongress bland annat. Fantastiskt hur mycket roliga aktivister det finns, och vad mycket bra grejer som görs!

Hemma pratar vi om trötthet, pedagogik, Lindyhop, den sociala utslagning som borgarnas politik redan börjat generera och armbrytning och dess konsekvenser.

2007-04-18
Man ska aldrig säga aldrig. Vill bara göra en kort dementi ang artikeln i Göteborgsposten idag: det har hänt att jag har haft smink, fast jag är feminist, och jag tror att det kommer att hända igen. Men inte på scen. Och så tycker jag att alla som kan ska kolla in Frida Selander på Klubb Fête på Stars´n bars i Göteborg på fredag! Vi ses där!

Hemma pratar vi om att inte låsa ute familjemedlemmar. Och att i så fall inte lämna sin mobil inne i lägenheten.

2007-04-03
Det händer att jag skäller på SJ. Eller ja, inte direkt på dem som jobbar där, för jag har en kompis som är tågvärd, och det måste ju vara ett av de värsta jobben man kan ha när ventilationen slutat fungera, när resenärerna måste tryckas in i en ersättningsbuss eller vänta i en och en halv timme i en tunnel någonstans mellan Liseberg och centralen och skulle ha hunnit gå hem flera gånger om ifall de bara hade fått lämna vagnen. Men väl hemma skräder man ju inte orden. Igår hände hur som helst en smärre, men mycket pinsam katastrof, när jag, efter att ha spelat på Skylten i Linköping (och fått skriva autograf på hotellet!) skulle byta tåg i Nässjö. Alla som känner mig vet att jag tycker det är skitjobbigt med det där med tågbyten. Jag måste börja kolla att jag har allt, vad det står på biljetten, vad klockan är, att jag inte tappat plånboken eller mobilen och vad det stod på biljetten nu igen som värsta psykot säkert en halvtimme innan det är dags, och är liksom rädd att jag inte ska höra vad tågvärden säger, se vad det står på skyltarna eller fatta att jag ska gå av. Och så vågar jag inte fråga någon heller. Hur som helst satt jag där i allsköns ro på alldeles rätt perrong (det hade jag kontrollerat tre gånger) i Nässjö med en halvtimme tillgodo och läste IQ-befriade damtidningar och Handbok för kulturarbetare och lyckades helt undgå att märka att tåget gick! Mycket förvirrad och med gråten i halsen rusade jag ner till resebutiken, förberedd på att få sparken från jobbet som jag ju nu skulle komma försent till, och att få punga ut massa pengar på en ny biljett. Men den underbara damen i kassan förklarade att tåget hade stått i tjugo minuter mycket längre fram på perrongen, och att det alltså inte var jag som var sinnessjuk. Sen skrev hon ut en ny biljett till nästa tåg som skulle gå en timme senare. Nu gillar jag SJ skarpt.

Hemma pratar vi om banjohangout, gitarrlektionerna som jag ska ge mina kollegor i barnomsorgen (!), sex på egen hand (!) och Lars Demian (!).

2007-03-25
Har just kommit hem från att ha hållit ett föredrag om att vara musiker och kvinna på fantastiska Open Girl Jam på Allégården i Kultur och Ungdom 50/50:s regi. Vilken peppande kväll! Massor av koola brudar som bara körde! Tänk om nåt sådant här hade funnits när jag gick på högstadiet och gymnasiet! Målet är att få upp fler kvinnliga musiker på Sveriges alla scener. Kolla in dem på www.50-50musik.se
Och dessutom har jag varit med och invigt RfSU:s nya lokaler på Öppet hus. Vilka fantastiska queera koola människor som bryter normer det finns!

Hemma pratar vi om att våren äntligen har kommit och Iris Marion Youngs suveräna bok "Att kasta tjejkast". (Läs den!)

2007-03-13
Vilket kalas! Vilken succé! Hurra för 8:e mars!
Trötta som grisar, men mycket glada och nöjda rumlade 3/4 av Nåt För Alla av tåget igår vid tretiden. Då hade vi avverkat åtta spelningar på sju dagar och åkt kors och tvärs över hela södra Sverige, och, i tur och-, men utan inbördes rang-ordning: haft fotosession i underkläder (!), kramat flator på Pustervik, gosat med och signerat planscher åt personalen på Tolvan, sjungit snuskiga ord mitt i Nordstan, blivit lurade av en taxichaufför i Malmö, gått genom en symbolisk dörr som ingick i feministutställningen på Arbetets museum i Norrköping, fått en krönika publicerad på aftonbladet.se, blivit kompisar med supertrevliga Pluxus, tappat bort tågbiljetterna under dramatiska omständigheter, sett Hoa Hoa Dahlström i tunnelbanan i Stockholm (han såg lite trött ut), tittat på Pia Laskar och Mian Lodalen men inte vågat hälsa, samt återfunnit tågbiljetterna på ett dramatiskt sätt. Vi har ätit: fem sojakorvar och en stor Pucko, thaimat, Martins goda pasta, många mackor med ost, pro viva, BK och välberest kexchoklad. Förhoppningsvis kommer bilder från hela turnén upp här på sidan inom en snar framtid!

Hemma pratar vi om kroppsbehåring, pengar, jobb och Skogsnäs. Och vi hoppas att Dollys första set ikväll på Scandinavium kommer att innehålla bluegrass och det andra 9-5.


2007-02-21
Är på väg till rep med Nåt För Alla; kan lova att det svängde förra repet, och att alla är grymt peppade! Bjud in alla era vänner, för tusan, för ni kör vi! Ny ascool tisha kommer att lanseras lagom till turnén också, med grymt snyggt tryck designat Johan Toorell! Så fort den kommit från trycket kommer du att kunna se den här på sidan!

Hemma pratar vi otippat nog om snökaos och förkylning.

2007-02-11
Oj vad tiden går! Är inne på femte förkylningsveckan, men vid ganska gott mod. Det gäller bara att stressa av emellanåt. Ännu en krönika har gått i tryck, i Lira, och turnén ska förhoppningsvis vara färdigbokad och officiell i morgon. Sen kan jag ta det lugnt i en vecka ungefär. Drömmer om att åka till Norrland och ta skrivsemester. Har också varit på två fina spelningar senaste tiden; grymma Lisa Pedersen på Kellys och fantastiska Jan Hammarlund på Pustervik. Och så tycker jag att alla ska komma på Lucas Stark och Bruksorkesterns releasefest på Aftonstjärnan här i Göteborg 28/2. Då gästar jag med ett par låtar, förhoppningsvis i nån slags samarbetsform med Loke Nyberg.

Hemma pratar vi om födelsedagskalas, tonåringar, trosor och sömn.

2007-01-28
Glad och nöjd med första krönikörinsatsen i Göteborgs Fria tidning (som också kan läsas via länken på första sidan om du inte har tillgång till tidningen), även om det såklart blev panik i slutet. Men jag hann! Nu är det ny panik över feminismföreläsning/spelning i Ronneby till helgen, men jag har kommit halvvägs i alla fall. Och så har jag inlett ett fotosamarbete med fotografen Frida Klingberg; vi tog de första bilderna igår, och det verkar kunna bli hur spännande som helst med våra feministiska visioner. Och så är det 8:e marsturnén som börjar kunna knytas ihop. Tyvärr kan man ju inte befinna sig på mer än ett ställe just den 8:e, men det är himla kul att folk ändå arrangerar tillställningar över hela landet och vill att vi ska komma. Go Grrrls!

Hemma pratar vi om Bafucin, Bromhexin, vitlök, Ercinacea, Lambis näsdukar och rödvin.

2007-01-15
Jag har väl aldrig spelat så mycket hjärter på datorn som nu. För korkad och ointresserad för att lära mig World of Warcraft, och vansinnigt stressad över allt som måste göras. Krönikor ska skrivas, turnéplan bokas, a-kassor ringas, mat lagas, jobb jobbas och födelsedagar firas. Men det är kul också; har fått ett fint vik i barnomsorgen, och andra roliga jobberbjudanden droppar också in. Som att prata om min syn på feminism, till exempel. Eller få krönikor publicerade "på riktigt". Fick för övrigt morgonciggen i vrångstrupen i morse när jag läste Metrointervjun med forskaren och särartsfeministen Annica Dahlström: Män är, enligt hennes vetenskapliga bevis, biologiskt sämre på att ta hand om barn, och bör helst inte ens ta huvudansvaret för dem. Ja, vad ska man säga. Det finns mycket att göra.

Hemma pratar vi inte. Vi jobbar.

2007-01-02
Jag förstår inte vad det är med högtiderna. De kan verkligen aldrig leva upp till sin stjärnstatus jämfört med en vanlig sketen torsdagskväll på Kellys. Vi hade förberett oss ända sedan jul, jag och kära älskade söstra mi, pratat och planerat och ägnat timmar åt att trängas i affärer, vilket bara resulterade i att jag köpte fula kläder för över tusen spänn som jag ska gå och lämna tillbaka i morgon... Dessutom skulle jag hinna med en middag och tre fester under en kväll. Som om nyårsnatten liksom är längre än andra. Som om man liksom skulle orka mer bara för att man får nya siffror i almanackan. Behöver det tilläggas att jag, när jag slutligen bestämt mig för den gamla röda som legat längst in i garderoben, dammat av studentbalskorna, köpt billigt blingbling på H&M, fått håret fixat med plattång och lånat handskar av en kompis var snyggaste bruden i stan? Var jag lycklig? Ja, en stund, kanske. När vi dansade till Miss Li och Marit Bergmans "This is the year" på tolvslaget. När Martin ringde och var för full och sa att han respekterar mig. Men precis som vanligt slutar alla högtider, och särskilt de som innefattar alkohol, hur måttlig man än är, i misär. Behöver jag tillägga att jag hann med tre fester, dvs minst en för många? Den sista kunde jag väl ha skippat? Frida övergav mig vid Vagnhallen Majorna någon gång efter halv fyra och åkte hem. Det pissregnade och var jättekallt, håret hängde i testar och inga spårvagnar kom. Det var bara att gå. På vägen halkade jag och ramlade i en gyttjepöl, innan jag slutligen tog mig hem till ensamheten och tryckte i mig tjugo knäckemackor med leverpastej. En värdig avslutning på 2006? Det har ändå varit ett ganska pissigt år. Lycka till med det nya!

Hemma pratar vi om födelsedagar, lammstek, Ikea, Mauds Karriär och sjukdomar, då främst förkylning.

2006-12-21
Vilken kväll det blev igår! Olivia Bergdahl var på sitt allra bästa humör tror jag bestämt, och bara körde; jag hade ståpäls på sista dikten "Till min son". Tusen tack alla ni som var där, alla som köpte skivor, till Erik som skötte ljudet och Sören som stod i dörren. En finfin avslutning på 2006, och det är mycket troligt att mitt och Olivias samarbete fortsätter!

Det känns som att 2007 kommer att bli lite bättre än 2006, som i mångt och mycket egentligen har varit rätt kasst. Tycker det känns som att näsan alla runt omkring mig har mått eller mår dåligt, massa uppbrott, nya regeringar och annat... För mig personligen har det varit ganska okreativt och slitigt, men nu känns det som att det börjar trilla in intressanta erbjudanden och idéer. Projekt som är på gång: Krönikaskrivande i en tidning, starta firma, turné med bandet runt 8:e mars, skolföreställningar, MCV-turné med andra visartister från Gbg, en större spelning med nya sättningen i Göteborg, sommarfestivalspelningar och nya låtar!

Hemma pratar vi om ifall man ska önska sig en stor flaska whisky eller en plattskärm till datorn i julklapp av sin chef, kylan i lägenheten, växthuseffekten (precis som alla andra nuförtiden!) och Myspace.

2006-12-17
Det har varit en tuff vecka. Barnomsorgsjobb, karaoke och julfester om vartannat. Borders först, i onsdags, och det kan bero på att jag börjar bli gammal, men ljudet var så vansinnigt starkt när bandet spelade att vi inte klarade av att lyssna. Att texten inte hördes över huvud taget verkade det bara vara vi ordfascister som brydde oss om. Sen var det jobb jobb jobb och MCV-fest, med snack om a-kassa och musikernas framtid, glögg och fiskdamm. I fredags var det Klubb Fête, och arrangörerna hade hoppats att det skulle funka att spela utan förstärkning, vilket det naturligtvis int gjorde. Det verkade som om ni som stod längst fram iallafall hörde. I går hade vi stora bak-och julmysdagen och lyssnade på Lesbisk Lucia med LHK Tribaderna, Jul på Karlstads teater och A christmas gift for you from Phil Spector fyra gånger medan vi knådade och grejade.

Hemma har vi surat över a-kassan, flatklubbar under jord och gratisjobb.

2006-12-10
Igår var jag på bröllop, för andra gången i mitt liv och första i vuxen ålder. Vi kunde ingenting. Har stressat i flera dagar för att komma på en bra present, letat bra kläder och till och med ägnat en ansenlig mängd tid åt att surfa runt på olika bröllopssajter (vilket såklart bara stressade upp det hela ännu mer), och så satte vi oss ändå på fel sida av altargången (eller vad det heter). Det var skitfint. Vigseln var i kyrkan, och hade jag inte redan gråtit lite tidigare på förmiddagen (för att det var så fint när Homer glömt att köpa julklapp till Marge och Marge ger honom en julklapp som innehåller en julklapp till henne själv för att hon visste att han skulle glömma) så hade det nog blivit mer än det blev. Det blir ju liksom så pampigt och på allvar i kyrkan. Tyvärr är det ju bara ett problem med bröllop: det är heteronormativitetens främsta ritual. Gud skapade mannen och kvinnan för att de skulle leva tillsammans och skaffa barn och allt det där. Hur gärna jag än skulle vilja äga en skitfin dyr ring och få ha på mig en marängklänning någon gång i livet så skulle det aldrig funka. Inte så länge det är en rättighet exklusiv för heterosexuella. Inte så länge kön spelar roll.
Bevittnade det fantastiskt vackra och förälskade bröllopsparet dansa bröllopsvalsen (till When a man loves a woman), kramade dem och önskade lycka till av hela mitt hjärta, åkte hem och kollade på Hedwig and the angry inch på SVT om en man som gjort ett könsbyte som misslyckades, och drömde att jag var transa.

Hemma pratar vi om barnomsorg, Tatuerade snutkukar och ifall det vorde en bra idé att kanske börja träna.

2006-11-30
Jag har en hemlig våt dröm, och det är ungefär Pretty Woman: att åka ner på stan en lördag med massor av pengar på fickan, hänga på låset när affärerna öppnar och bara tokshoppa, och när alla andra kommer utkravlande från sina onenightstands lägenheter runt klockan elva och är tokbakis sitter man sval och snygg och dinglar med kassarna på nåt dyrt café och dricker nåt man inte kan uttala och har shoppingpaus. I drömmen ingår det också att man har hatt. Jag har försökt ett par gånger, men det är alltid nåt som blir fel. Idag kom jag inte ner på stan förrän vid halv ett, och då är det ju redan kört. Och fast jag hade mejkat mig tillråga på allt hittade jag bara ett par typ likadana svarta slitna jeans som jag ju alltid köper. Jag är nog ingen glamourperson, helt enkelt. Men det blev i alla fall Tom Waits nya skiva! Och så är jag sjukt stolt över mina fina bandmedlemmar som spelade så fantastiskt i Stenhammarsalen ikväll!!!
På allmän begäran: Hemma pratar vi om att jag hade rätt i att den mesta mat man lagar inte "ska stå och puppa sig ett tag" för då blir det segt, transport i allmänhet och bilreparationer och korkadheten med de nya Västtrafikkorten i synnerhet, World of Warcraft och huruvida skåran kommer att sticka fram i de nya jeansen eller inte.

2006-11-26
De senaste dagarna har varit lite för stressade, så naturligtvis blir man sjuk. Har legat hemma i två dagar, förutom spelningen igår, och lite otippat kollat på tusen avsnitt av "Project Runway". Känner mig nästan som när Lena köpte "Vänner" på DVD och vi kollade och kollade, och tillsist hamnar man nästan som i en annan värld och tror att det är där man bor. Men vad som fascinerade mig mest var allt det hårda arbetet deltagarna lade ner. Önskar ibland att man hade lite mer av den motivationen, men jag hoppas att den kommer. Det är också svårt att fokusera när man hela tiden är tvungen att jobba med annat, som barn, bokning och artisteri. Vissa åker ju ut och bor i stugor i skogen och skriver i en månad, och jag har övervägt det alternativet, men det är nog ingenting för mig. Jag har svårt att tänka mig något mer oinspirerande än att sitta ensam mitt ute i ingenting och försöka vara kreativ.
Annars tycker jag att alla som kan ska gå och kolla på Lisa och Detektivbyrån i Stenhammarsalen i Gbg på torsdag! Det ska i alla fall jag göra!


2006-11-18
Nya Nåt För Alla har äntligen förlorat oskulden! Trots dåligt väder med försenat soundcheck som följd, fläskläpp och punkljud på scenen blev spelningen i Malmö igår riktigt lyckad! Tack alla arrangörer (Anna och ljudteknikerna Anna och Magnus speciellt!), kollektivet vi fick tillbringa natten hos och såklart alla som kom för en grymt rolig premiärspelning! Nu ska jag käka lite och vila ett par timmar innan det är dags för två spelningar till... För att citera Petter går det bra nu!


2006-11-14
Har haft en grym helg i Sthlm/Uppsala, som inleddes med friplåtar till Caj Karlssons releaseparty på Hard Rock Café och slutade med en fika på Blå Lotus med Maria. Däremellan hann jag bland annat kolla in Café Edenborg lite mer ordentligt än tidigare, sova i gåsdunstäcke och såsa runt i morgonrock och tofflor på Victory Hotel, dricka Bailys på Uppsalas teater och spela ukulele. Det jag inte hann var att kolla in Hallongrottan, den nya hbtq-bokhandeln. Den var stängd igår. Men det får bli nästa gång.
Det var också lite av en kulinarisk resa. Det började med gratis anksallad och renkött på Victory Hotel, via Johan Svedbergs hemlagade köttfärssås och spagetti via Hijazz pasta med räksås till Mamma Scans köttbullar, pulvermos och påssås hos Ellen.


2006-11-05
Äntligen är nya hemsidan nästan nästan klar, så när som på några detaljer, och jag har lite dåligt samvete för att Skivbolagsdirektörn fått slita så, men annars glad och nöjd! Oktober har annars varit något av en stiltjemånad. Jag tror inte jag har gjort en enda spelning, om man räknar bort det korta gästandet på skivbolagsstallkamraten Fredrik Johanssons release. (Han och Hundarna kommer f ö till Göteborg och Underjorden 10/11, vilket man såklart inte vill, men tyvärr tvingas missa, eftersom jag är i Stockhom. Men gå dit för fasiken! Det kommer att bli grymt!) Knappt repat, än mindre skrivit. Inte det att jag inte har försökt; jag har massor av idéer som ligger och gnager, men problemet är att de inte vill komma ut. Bandet har reducerats också. Numer är vi 4 glada och jämställda nåtförallingar, och soundet verkar bli både råare och naknare. Sorgligt, läskigt och spännande. Nya Nåt För Alla har offentlig premiär på Kafé 44 1/12! Be there!
Idag har jag dessutom varit på Hagabadets spa för första gången, och badat tångbad och fått massage, så nu är jag redo för Stockholm och Uppsala till helgen! Hoppas vi ses!


2006-09-12

Det är väldigt bra att jobba med musik på heltid. Plötsligt hinner jag med både bokningar och skrivande och att fika med vänner. Men det är tråkigt och ensamt också. Äta mikromat. Sitta vid datorn när höstsolen lyser. Jag fattar inte varför man aldrig blir nöjd! Bockar av duktiga grejer, som arbetsgivarintyg som arbetsgivare glömt att skicka, möten, STIM-rapporter, tandläkarbesök, ja, jag har t o m köpt glasögon som jag behövt i tio år. Duktigt. Duktig tjej.


2006-08-29
Har varit med F! på en tvådagars valturné. Nojjade en hel del innan; hade faktiskt inte bestämt hur jag skulle rösta, och var rädd för att liksom tvingas göra ett politiskt ställningstagande. Är feministisk politik verkligen riktig politik? tänkte jag. Kan de radikala teorier jag lärt mig på universitetet verkligen omsättas i partipolitik? Hur blir det med utrikespolitiken? Och klassfrågan? Och arbetslösheten? Och hemska tanke; tänk om borgarna vinner? Men jag har bestämt mig nu. Det feministiska perspektivet är så mycket större än att bara handla om kvinnors rättigheter. Det handlar om en så jävla radikal förändring som skulle genomsyra ALLT: mansidentiteten, utrikespolitiken, lönerna, integrationspolitiken, miljöpolitiken, hbt-frågorna... allt! Och inte bara till kvinnornas fördel, utan allas! Att skapa ett samhälle som faktiskt är till för människorna som lever i det; inte nån jävla marknad. Där det är rättvist, och klass, kön, etnicitet och sexualitet inte spelar någon roll. Det är ju dit jag vill komma. Och nu har man fått en chans. Att visa att man inte nöjer sig med en liten del av kakan. Att man inte vill räta in sig i ledet. Att det går alldeles åt helvette för långsamt. Allt kan inte göras med partipolitiska medel, och det kommer att ta lång tid. Men när några nu försöker tänker jag stötta. Kolla in på hemsidorna Gör dig en egen bild istället för att anamma medias.
Feministiskt initiativ
Sofia Karlsson, talesperson i F!


2006-08-19
Har tagit det lugnt hos föräldrarna i en vecka. Ätit som en gris. Börjat fundera på nya låtar, men tar det väldigt försiktigt så att inte prestationsnojjan kommer igång. Spelade på Midsommarklubben; det var kul, och kändes särskilt kul att träffa undergroundvismänniskor man inte känner sedan innan. Fin musik. Övningskörde, men är inte motiverad. Kan inte växla ner och svänga; det känns som om det aldrig kommer gå. Och hösten har kommit; igår försökte jag gå ut och röka i hotpants (jo, jag äger ett par, gula!) och linne på kvällen, och frös arslet av mig. Dealar spelningar, bland annat i Norge, Malmö och Stockholm, info kommer så fort allt är klart. Funderar mycket på alkoholromantiken inom den svenska visgenren, naturligtvis kopplat till kön. Försöker skriva något, men kommer inte fram till poängen. Lågt tempo. Rökpauser. Ikväll: Kellys!


2006-08-09

Det har hänt så mycket att jag nästan dragit mig för att skriva, fast jag varit hemma i flera dagar. Måste först och främst bara få rikta ett stort tack till alla arrangörer och all publik som tagit emot oss och mig så väl under senaste månadens spelningar; Christer med hängivet crew på Joe Hillgården, Lena och Frank mfl i Sandviken, hela goa Steninge, Pelle och alla andra på Holmön, Joel i Krokstrand (och publiken som härdade ut i regnet tills det blev sol- ni var suveräna!!!), Pride House-människorna, Jan H (som vanligt!) och Moa Svan för stilfulla uppträdanden på Aguéli, mina nyfunna vänner i Bi-tältet i Pride Park, samt alla trevliga musiker vi träffat på!
Tack!
Nu vet jag dessutom bland annat hur det är att bo på hotell där det står "Välkommen Maud Lindström" på TV-skärmen när man kommer in på rummet; hur snabbt man avverkar tre timmar på Brommas flygplats med kortspel och trevliga bandkamrater, hur man roar sig i Gävle :-), hur man badar i havet, hur coolt det är att åka i en sexväxlad rymdskeppsbil, hur en bisexualitetssymbol ser ut, samt hur det känns i kroppen när man avverkat sju spelningar på åtta dagar...
Tack!
Nu är det snart dags för Blekinge!


2006-07-24

Hemma igen. Har huttrat i nyinköpt fleecetröja (vem trodde att man skulle ha på sig en sån igen???) större delen av semestern. Inga hjortron, ingen fisk, inget bad, men rödvin, teater, motorbåt och trevligt umgänge i alla fall. Lite sur över det dåliga vädret som förföljer mig över Sverige, men nu verkar det bli bättre. I Gävle var det uppehåll, men i Sandviken både åskade och blixtrade det, och jag såg de största hagelkorn jag någonsin sett. Idag har jag strängat om och pysslat med gitarrer hela dagen; ska försöka hinna röja upp i röran innan miniturnén, men har också ledsen syster som blivit brutalt dumpad att ta hand om. Vi köper dyra skor och spelar Playstation.


2006-07-09

Äntligen semester! Nu far jag till Norrland, och kommer inte att uppdatera hemsidan på nån vecka, men 20/7 ses vi i Gävle, och 21/7 i Sandviken! Ha det fint!


2006-07-04

Hemma efter en tröttande, men vansinnigt rolig lite miniturné! Från Biskops Arnö visfest till feministfestival i Visby. höjdpunkter: Evert Ljusberg imiterar ett munspel, Emelie Blomgrens tolkning av den ekivoka "Skomakarn", att vi lyckades ta oss ifrån Biskops Arnö fast alla hade åkt hem när vi vaknade och vi inte visste hur bussarna gick, Ellens sallad, hela spelningen i St Karinruinen i Visby (tack alla!), Ninas omhändertagande av mig samt sen diskussion om typ livet, och att Ulla Skoog köpte både min skiva och singel! Nedåttjack: konferencierens något tvivelaktiga presentation av mig på Biskops Arnö ("jag och Maud har inte haft sex, men det kan hon sjunga om själv" typ..)


2006-06-10

Karolina Ramqvist skrev i går i sin krönika om "kukrock" (fantastiskt begrepp, även om min systers "mansmusik" också är bra!) i DN att bara en enda ynka procent av artisterna på alla Sveriges sommarfestivaler är kvinnor. Män ska stå på scen och vara aggressivt sexanspelande, och kvinnor ska stå i publikhavet och passivt ta emot, menar hon. Jag trodde faktiskt inte att det var så illa. Det är tid att agera! Skriv låtar, kvinnor! Ta plats! Börja spela gitarr fast ni tror att ni inte kan! Stötta, credda och peppa varandra! Och kom och se Maud Lindström & Nåt För Alla spela på någon av de få festivaler som jag antar idkar könskvotering (he he), och se att vi har mer stake än varenda jävla kukrockband i hela Sverige!


2006-05-24

Ahh, vilken kväll det var igår! Fullknökat på Kellys och alla var glada! Jag märkte knappt av halsflussen (penicillin dödar allt!), men var ganska slut efteråt. Tack Anna, tack Anna ljudtekniker, tack Fidde, tack Kellys!!! Vi kommer tillbaka när jag skrivit nytt! (Eller kanske privat redan nästa helg???)


2006-05-20

Satan också; jag har blivit sjuk, och tvingas tyvärr tyvärr ställa in kvällens spelning på Redbergsteatern. Så himla ledsen, men har över 39 graders feber nu, fast jag tagit tabletter, och bara ligger framför TV:n och svettas och fryser om vartannat, så det går verkligen inte. Räknar däremot med att vara frisk lagom till Kellys.


2006-05-11

Idag var jag med om något skumt. Var hos min terapeut och hade förberett mig noga för att fråga vad hon tror om mig och hur hon vill fortsätta jobba för att jag ska känna att det ger mer resultat. Om hon inte hade några bra svar skulle jag göra slut, hade jag tänkt. Istället var det hon som dumpade mig! Hon tyckte att jag var bra nu! Herregud; jag är ju Fröken Normal!!!


2006-05-07

Fantastiskt gig i Örebro ikväll! Tack alla ni som var där och köpte skivor, och tack till arrangörerna och My Story för fint omhändertagande! Det är fortfarande så himla kul att spela, särskilt när publiken är så jävla med! Tack!
Helgen har i övrigt varit intensiv men vilsam, vi har haft galnaste stockholmsfamiljen på besök och var på Liseberg (där jag inte har varit sen jag jobbade som kanin, förutom en gång med Lena och Daniel som släpade med mig på Alcazaar lite postqueerironiskt sådär). Och jag och Jejja trodde orutinerat att det skulle vara soft i Slottskogen i fredags, men där var värsta miserabla festivalstämningen, så vi gick till Silverkällan (bästa haket i Majorna!!!) och diskuterade radikalfeminism och feministiskt sex. En riktigt bra kväll alltså!


2006-04-24

Helgen har varit helt bisarr, men vansinnigt rolig. Debatten om den svenska sexistiska visan gick ganska bra; jag fick väl inte riktigt sagt allt jag hade velat, men det blev en riktigt bra diskussion, mycket tack vare de engagerade eleverna på Vislinjen. Tyvärr stagnerade debatten lite; det blev till exempel ganska mycket snack om ifall alla män är onda, vilket jag inte tycker är särskilt iintressant. Jag hade nog önskat att vi mer kunde ha analyserat texter, det "neutrala" manliga perspektivet och visors och vissångares roll. Jag hoppas hur som helst kunna/hinna skriva ihop något mer utförligt om mina tankar kring det hela, och vet att jag kommer att fortsätta; är just nu lite sugen på att läsa den där jävla Genus C-kursen och skriva uppsats om ämnet, men det är troligare att det blir någon form av självstudie.
På fredagen var det möte med alla medverkande i hyllningskonserten till Margareta Kjellberg, och jag fick träffa Jeja Sundström och Maria Lindström för första gången; två helt suveräna artister! Jag garvade så jag grät när Jeja spelade sin "Svar till Bengt Sändhs frieri"; det var bland det roligaste jag hört! På kvällen var jag på Vislinjens konsert på Sten Sture, och fick lyssna på massa bra musik, och även själv göra ett oförberett inhopp. Sen skulle vi festa, men som vanligt när jag går ut i Stockholm blev det katastrof; alla tjötpubar stänger typ kl tolv, så vi gick mest runt och letade och frös och missade Weeping Willows på Kafé 44, och jag grämde mig bittert, men hade iallafall trevligt sällskap. På lördagen fann jag mig i middagssällskap med Visakademien, och sen fick jag bevittna (och hoppa in i) en fantastisk spelning med Loke; alltid kul, fast han är ÖIS:are.. Och konserten på söndagen var jätterolig. Marie Bergman med sitt dragspel, Jeja Sundström med Bengt Sändh-låten igen, Maria Lindströms fantastiska gitarrspel, Hannes rysningframkallande tolkning av Christina Kjellssons "Cirkus" och Jan Hammarlund som spirituell konfrencier, och så jag då, med dixielandscatsolo, prostitutionsfolkvisor och lesbiskt sex... Ja, det var verkligen kul att få vara med!
Tack också till Jan Hammarlund och Ellen Sundh för boede, omhändertagande och trvligt umgänge!


2006-04-13
Har tänkt galet mycket på androcentrismen inom den svenska visan på sistone, med anledning av stundande paneldebatt på temat (ABF-huset i Stockholm 20/4, se "spelningar"). Har bland annat läst texter och två böcker om Cornelis, lyssnat på Dan Berglund, diskuterat och diskuterat med skivbolagsdirektören och systern, och mer än någonsin känner jag att jag liksom inte är inbjuden. Det är mitt hela problem. Det homosociala kontraktet mellan Cornelis och den manliga publiken; förväntningarna på vad en visa ska handla om, vad som hade hänt om Vysotskij inte levt i en diktatur eller Taube hamnat i Afrika istället för på Pampas. Vill du identifiera dig med hororna eller madonnorna i Sundströms diktning? Det är ungefär vad det finns att välja på. Den svenska visan är inte till för mig. Det är inte mig de riktar sig till när de sjunger "kamrat". Det är inte min verklighet de skildrar.
I Iris Marion Youngs bok "Att kasta tjejkast" läser jag i kapitlet "Förtryckets fem ansikten" om kulturell dominans. Kvinnan är stereotypiserad och osynliggjord samtidigt som hon synliggörs som det avvikande i kulturen. Och Linda Skugge avsäger sig sin feministiska titel. Jag orkar inte ens bli sur.


2006-04-09

Vi trodde att våren hade kommit till Malmö, men nog fan snöade det i morse när vi vaknade i vår jättelika bandsäng hemma hos Amanda på Möllan. Stödfesten igår var skitkul! Värsta peppstämningen och en kalasspelning, trots att vår trombonist Henrik tyvärr inte kunde vara med. Tydligen var det flera som köpte singlar att ge bort som raggningspresenter! Martin tyckte att vi skulle designa en särskild raggningssingel fram över, men jag trodde inte det skulle passa min image :-) Vi har också blivit inbjudna att spela på 1:a majfest på Henriksberg i Göteborg, och dela scen med en av Sveriges allra bästa manliga vissångare Dan Berglund!


2006-04-02

Äntligen hemma igen efter en intensiv och fantastiskt rolig helg i Stockholm! Visfestivalen i Gamla Stan blev en immig tillställning med massa bra musik, goda vänner och entusiastisk publik, och det kändes grymt kul att återförenas med undergroundvisgubbarna; visor är aldrig så bra som när de svettas och agiteras fram som av Janne Olofsman!
Även lördagen bjöd på kultur av stora mått, eftersom jag inbjudits att spela på teaterpremiär minsann. Och inte vilken pjäs som helst, utan "Nattvarning. En rolig pjäs om ångest" av och med Teater Lacrimosa. Och vilken jävla pjäs sen! Det var det absolut bästa jag har sett, och jag måste varmt rekommendera ALLA att åka till Stockholm och se den! Vi garvade och grät om vartannat, och sen kalasade vi natten lång och utbytte erfarenheter av att få rollen som "Hora 2" och bli kallad "bra för att vara tjej" och Liv Elf Karlén är fullständigt briljant! Kolla in dem NU på Teater Lacrimosa !


2006-03-24

Min födelsedag tillbringades i influensaefterdyningar; inte på Kellys som planerat utan i TV-soffan. Några våfflor var ungefär vad jag orkade trycka i mig. Fast jag var i alla fall glad; efter månader av intensiv påtryckning hade både den biologiska och den självvalda familjen förstått att jag inte nöjer mig med vilka presenter som helst. Förra året fick jag mitt munspelsställ av gubben, vilket i och för sig var en bra present, men lite väl billig, tyckte jag. Dessutom hade jag önskat mig ett, så inte ens överraskningsmomentet fanns där. I år fick jag, efter lite oombedd hjälp från hans chef som tyckte att man ska kosta på sitt hjärtas dam, även om hon råkar vara kärlekskritisk bisexuell feminist, en mp3-spelare, och av den biologiska familjen fick jag något så jävla teenage som ett ekonomiskt bidrag till en ny mobil. Trots att jag försörjt mig sen jag var 19, har en heltidsinkomst och antagligen mer pengar sparade än mina gamla föräldrar är jag för snål för att själv köpa såna dyra onödiga saker. Lite skäms jag, men mest är jag glad. Till och med på jobbet hade jag annonserat händelsen. Två dagar i efterskott fick jag kompa min egen födelsedagssång, och barnen sjöng så fint för mig och personalen gav mig biobiljetter, trots att jag inte lagt några pengar i den gemensamma avdelningspotten. Det enda riktigt dåliga är att jag måste börja betala vuxenpris på tåget.


2006-03-19

De senaste dagarna har jag verkligen varit löjligt sjuk; bara legat i sängen, svettats, hostat och sovit. Det känns helt bedrövligt att ställa in singelkalaset på Kellys för andra gången, men det är inte mycket att göra åt. Jag kan verkligen inte sjunga. Knappt stå upp. Vi letar nytt datum, och hoppas att ni som tänkte komma kan komma då istället.

Nedbäddad under två filtar och ett täcke, med halstabletter i ena handen och honungsvatten i den andra, har jag inlett mina självstudier i androcentriskt visartisteri inför debatten i Stockholm i april. Just nu skummar jag tre böcker om Cornelis samtidigt; en avhandling, en textbok och en biografi. Jag har ju dessutom redan sett allt som går att se, och lite till, på tv.


2006-03-12

Äntligen hemma igen efter en fantastisk vecka på turné! Tack alla ni som skrivit så fint i gästboken, köpt skivor, lyssnat, och kommit fram och pratat! Några höjdpunkter: när Pia Laskar plötsligt kom in i logen i Umeå, Lacrimosas framträdande, när vi signerade världens största Strategivisor-affisch på Tolvan, nattamat och frukost hos Martin, när vi fick kasta snöboll för att Nadinas kompis granne skulle komma ner och släppa in oss i kompisens lägenhet eftersom vi inte hade några nycklar, att TV4-programledarna var helt exalterade över oss och sa könsord i TV, natten när jag och barndomskompisen Ellen drack vin och pratade om livet, BANG-festen (Anna, Jeanette, Maria, Sandra, Daniel mfl), när jag skrek Ta Plankan över hela Medis på demon i Stockholm och alla som pussade mig (efter uppmaning) på Kafé 44 igår! Och att jag och syster hann med tåg och buss hem i förmiddags. Fast det allra bästa, förutom själva spelningarna, har nog varit att träffa så många koola feminister! Jag citerar Josefin Brink: om vi mot förmodan inte har krossat patriarkatet ses vi igen nästa år!


2006-03-05

Jag överlevde flygresan, och fick vara med om två fantastiska dagar i Umeå! Otrolig peppstämning, stående ovationer för min spelning, massa sålda skivor, trevligt umgänge med feminister från hela Sverige, väl omhändertagen av Lisa och Kafferepskollektivet, bok/skivbyte med Pia Laskar och som avslutning innan tåget hem: en fantastisk miniföreställning av Teater Lacrimosa! Jag har inte garvat så mycket på år och dag, och bara MÅSTE gå och se deras nästa föreställning i april! Kolla in dem på deras hemsida

Imorgon spelar vi i Karlstad, och hela bandet är grymt laddade! Men ikväll ska jag SOVA!


2006-03-03

Skönt att flera månaders jobb med planering av singelsläpp och bokning snart är över, och att man faktiskt kan lyckas genomföra det mesta man har föresatt sig, trots att man ligger på litet bolag och är i en så smal genre som feministisk vissång! Tyvärr blev det ju en miss med själva releasefesten; eftersom vi måste vara på Nyhetsmorgon i Stockholm kl 4 på morgonen den 8/3 var vi tvungna att ställa in på Kellys. Men vi återkommer!
Förkyld, men vid gott mod ska jag först överleva mitt livs flygpremiär som påbörjas om ett par timmar. På flyget ska jag läsa Superklubben; antagligen Sveriges bästa och coolaste fanzine!

2006-02-26
Spelningsperioden har kommit igång, och jag har avverkat gigs i Skärhamn och på Kustens Hus. På Kustens Hus var det ganska nervöst, eftersom det inte riktigt är min vanliga publik som brukar gå dit, men efter att ha sett ett par kända ansikten i publiken och blivit lite varm i kläderna gick det bra. Framför allt är det så satans kul att spela igen, så jag glömmer bort att vara nervös. Och igår repade vi med Nåt För Alla halva dagen, och Einar var särskilt skitgrym!

Har för övrigt fått inbjudan från klassfest.com eller vad det heter. Det är min gamla högstadieklass i Molkom som ska ha återförening. Såg filmen Klassfesten när den gick på TV för ett par veckor sen och tänkte att aldrig aldrig!!! Men inbjudan var så bra utformad att man liksom blev lite sugen ändå. "Jaså, bor han i Stockholm!" tänkte jag. "Kunde man ju aldrig trott!" Fördomsfullt och elakt. Precis som om jag inte själv har förändrats sedan högstadiet. Och det kanske är det som är det värsta; jag tycker mycket mer om mig själv som jag är idag, och så går massa människor runt och vet om hur man var då och tror att man är likadan. Hursomhelst slipper jag bestämma mig; jag ska spela på privatfest i Malmö.

Hemma pratar vi om nackspärr och att vi vill att det ska bli vår snart!

2006-02-18
Massa spelningar inbokade runt 8:e mars, så nu är det enda som återstår att fixa ledigt från nya barnomsorgsjobbet. Jag har sällan varit så trött som jag är nu, men samtidigt är det så mycket kul som händer. Var på Dan Viktors releasefest för nya skivan i lördags, och fick, trots en i övrigt trevlig tillställning vatten på min kvarn om mansdominansen och androcentrismen inom den svenska visan. Nästan bara gubbar i olika åldrar på scen, förutom de tre kvinnorna som stod liksom lite på sidan och spelade fiol och dragspel, och varken blev presenterade eller fick vara med gubbarna och jamma. Typiskt och tråkigt. Men skivan var bra.

Hemma har vi slutat prata om de så kallade muhammedkarikatyrerna. Men vi har naturligtvis den enda rätta åsikten. Som vanligt!

Maud